Blogg

Ta del av TriHealth Fitness blogg!

By accepting you will be accessing a service provided by a third-party external to https://www.trihealth.nu/

När kroppen gör en high five

IMG 5553

När kroppen bråkat under så många år och där läkarna kliat sig i huvudet så blir guldkornen i träningen alltid en extra energiinjektion. I söndags kväll jag just en sån injektion.

För ca två år sedan bad min ena läkare mig att ha tålamod och om det är något jag lärt mig under alla dom här åren så är det just att ha tålamod. Under fyra år har vi testat olika epilepsimediciner men utan resultat. När jag gått upp i puls eller att kroppen varit triggad har jag fått krampanfall och vid några tillfällen har det slutat med ambulans. Ingen trevlig syn (sorry alla klubbkompisar som sett attackerna) men framför allt är det rätt oskönt efteråt. Det gör så sabla ont! Mitt mantra är: "Never ever give up!"

Jag har ju sedan många år fått ändra fokus ganska många gånger pga kroppen men hela tiden har jag känt att allt är möjligt bara jag gör det på mitt vis och i min takt. Vad fasiken, det är inte alla som får uppleva sista halvtimmen in på Heros Hour under stående ovationer, partymusiken som dånar och jag lyfts fram under Ironman Kalmar. Hjula in på röda mattan över mållinjen med en kropp som mår alldeles fantastiskt. Det går inte att beskriva just den känslan.

Det som blev extra tydligt med mina krampanfall var att efter man opererade bort tumören med en bit av min ena lunga var att jag blev extra påverkad. Även om det bara var mellanloben som opererades bort så har jag en lungkapacitet på 70% och det går ju inte att ändra på. Kunde ju ha varit betydligt värre. Det jobbigaste var och är smärtan som inte vill försvinna. Det är där som min fantastiska coach Magnus Hagström hjälper mig att hitta styrka, ork och rörlighet i min överkropp då jag är ur balans.

Med min nya epilepsimedicin har vi mycket långsamt, under ca ca 7 månader, testat att öka dosen gradvis vilket verkar funka då jag inte fått varken biverkningar eller läkemedelsallergi. Sakta men säkert har jag känt att min kropp blivit lite starkare och svarat på träningen. Dock måste jag vara väldigt lyhörd så jag inte gör för mycket eller för hårt och jag behöver mycket återhämtning.

Så budskapet med detta inlägg är för att peppa er till att aldrig ge upp. Våga leta nya vägar där du hittar nytt fokus så att du kan nå dina mål. Även om det ibland kan ta lite tid. Det är så värt det! Jag kommer skriva fler inlägg om just det. 

I söndags var jag med och sprang en virtuell tävling som heter Run with your dog. I stället för att helt ställa in tävlingen så blev den virtuell. Så otroligt roligt! Vi var lite över 300 ekipage som tävlade. Min fantastiska fina bästis kom på cykeln och var med mig när jag ville utmana min kropp och våga pressa allt vad jag kunde. Inte för att jag måste utan för att se vad jag klarade av. Min läkare vill också att jag ska utmana mig för att se hur medicinen funkar. Jag och Lilo gav allt! Så otroligt jobbigt men det var så härligt att få testa gränserna lite extra. För att inte utmana helt så gick jag i de tunga backarna då det var väldigt backigt (Hackstaspåret här i Åkersberga). 

Jag fick inte en enda krampkänning och det var bara så underbart!! Tiden i sig är inte det viktiga utan att kroppen gjorde en megastor high five till mig! Sub 6 tempo på den banan är jag helt nöjd med.

Nu måste jag hålla tillbaka lite för att återhämta mig. Balansen, så viktig.

Det här kan jag leva på riktigt länge!

Core Online - ny kurs!
Frisklov!
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Gäst
lördag, 06 juni 2020