Inte ens en vecka hade gått efter maran och jag var anmäld för att springa Österåkersmilen på hemmaplan. Under veckan har jag känt mig oförskämt pigg och fräsch. Inte ont någonstans men har ändå tagit det lugnt då återhämtningen är viktig. Visste inte hur kroppen skulle reagera att springa ett 10 km-lopp så nära inpå Stockholm Marathon. Automatiskt springer man ju i högre tempo vid kortare distans. Var inte orolig men undrade hur det skulle gå då jag inte kört några tempopass under året och kanske fortfarande hade maran i benen. Hade liksom ingen aning. Det var ju bara att testa och se hur det skulle gå helt enkelt.

Så. Jag kan ju alltid springa för att det är så grymt roligt OCH för att jag fått ihop ett helt fantastiskt lag till tävlingen. Det var första gången som jag hade med ett lag till Österåkersmilen så jag var riktigt taggad. Dessutom vet jag ju hur grymt bra de springer. De flesta av dem springer i min löpgrupp. Så roligt!

IMG 6026 640x480

 Här samlas vi ca 45 min innan start för att tjattra lite samt att jag delade ut våra supersnygga tröjor från Helly Hansen som jag blivit sponsrad med. Otroligt sköna och snygga var de. Kan säga att vi fick alla höra efter banan att här kommer ännu en snabb deltagare i de ljusblåa tröjorna. Riktigt riktigt roligt!! Vi såg grymma ut!!

IMG 6030 640x480

 Här ser ni mig och mitt supergrymma lag. Totalt 13 personer, 7 tjejer och 6 killar.

IMG 6037 640x480

 Lite pepping innan start! :)

Det var underbart väder så det passade verkligen perfekt att springa i t-shirts.

Starten gick och jag hittade ett utmanande men helt okej tempo. Snittade 5-tempo och det kändes bra i kroppen. Men efter ca 3-4 kilometer så började andningen bråka. Andningen blev ansträngd. Hade kontroll på den men var tvungen att dra ner på tempot. Kände en aningens på utsidan av mitt vänstra lår. Lätt krampkänning. Inget ont eller så utan jag kände att jag inte ville pusha kroppen då den med säkerhet var lite sliten. Inget konstigt med det.

Njuter av hela loppet och kom i mål på en blygsam tid men var mycket nöjd att jag kunde springa med lite högre tempo än jag var van vid från mina långpass. Det är ju faktisk bara de senaste 4 veckorna som det har börjat släppa med både andning och kramper. Att kroppen mår lite bättre. Det gäller att inte utmana ödet.

När jag kommer i mål står min underbara familj där och mina grymma kunder. Wow! Sjukt imponerad av alla i mitt gäng som gjorde ett grymt lopp.

IMG 6038 640x480

 Grattis gänget! Bra jobbat! Nästa år kör vi igen!

IMG 6042 480x640

Nöjd coach med sin medalj. Kroppen ville inte riktigt men vad gör det när jag fick springa under i fantastisk sommarkväll men otroligt många påhejare längs banan. Vilken publik!!

Jag bara ÄLSKAR löpning och vill bara springa mer. Helt fantastiskt underbart!

Nu när jag har sprungit lite mer och mår så fantastiskt bra av det har det fått mig att fundera ännu mer. Att det mesta är så otroligt prestationsbaserat. Vi glömmer helt enkelt bort att njuta av det vi gör. Se det roliga i det och inte alltid fokusera på tiden. Upplevelsen är enormt viktig. För mig är det också hälsan.

I onsdags var jag i Hackstaskogen för att träna några kunder varav en man kommer upp till mig och sa att han sett att jag sprungit maran. Synd på tiden, sa han men du kom ju i mål i alla fall. Ursäkta! Jag bara skrattade och sa att jag är sjukt nöjd över min prestation. Hur tänkte han här egentligen? Och vad vet han om mig? Tur att jag inte tar åt mig men vart lägger man ribban får vad som är bra och inte?

Jag har vid flertalet tilfällen de senaste veckorn mött människor som inte vågar börja på kurser eller delta i tävlingar för att de känner sig så "långsamma" och "dåliga". Herregud! Varför ska detta ge en sådan prestationsångest när det ska vara något roligt vi gör? Ett kvitto på vår träning. Alla har vi olika förutsättningar och det är väldigt få som blir elitmotionärer. Är det inte meningen att vi ska peppa och lyfta varandra?

Nej jag kommer nog att lyfta den här frågan mer i ett separat inlägg. Jag är sjukt stolt över alla jag har omkring mig och även mig själv, på vilken nivå vi än befinner oss. Vi måste se till att stanna upp och njuta av det vi gör. För mig är det otroligt roligt om jag kan inspirera och peppa andra till att börja träna. Och framför allt njuta av det.

Nu ska ju ut och njuta av ännu ett härligt löppass som kommer bli väldigt färgglatt!

Återkommer med många härliga bilder ikväll!

Ha en toppendag!