ÅRHUS CHALLENGE - MIN RACE REPORT!

Jag var så galet nervös inför tävlingen att jag trodde att jag skulle kräkas flera gånger på vägen dit. Fick knappt i mig någon frukost heller för den delen. På något underligt sätt så var jag ändå ganska lugn. Jag ville nog bara köra igång tävlingen. :)

Packade in alla grejer och mina underbara tjejer i bilen och drog in till Århus. Det var ju lite meckigt då T1 och T2 var så långt ifrån varandra. Maken hade under sin cykeltur dagen innan hittat var vi kunde parkera för att det skulle gå smidigast på morgonen då delar av stan var avstängd. Så grymt!

 ÅC1

Tidig morgon och jag var riktigt laddad. Lite pyssel och fix innan jag drog mig ner till starten med bästa maken. Barnen ville vänta i bilen då det var ganska långt till start.

 Promenad ner till T1:an med en massa andra triathleter. Lite småsnackande när jag stog i kön för att få cykel, hjälm och mina saker incheckade. Kan säga att det har varit en grym tävling med fantastiskt härlig stämning rakt igenom. Bland både tävlande och publik.

ÅC 2

Kön ringlade sig lång men det gjorde inget.

När jag blivit incheckad så hittade jag min plats för cykel och hjälm. Resten skulle lämnas i förmärkta påsar. En påse för löpningen som jag redan lämnat in dagen innan, en påse för cykeln då vi inte får lämna någon vid vår plats och så påsen med alla överdragskläder. Första gången för mig att göra så här men någon gång ska ju också vara den första. Lite pirrigt förstås att ha koll på alla delar.

Stog i toakön som aldrig ville bli kortare och sedan in i tältet för att byta om. Det är förbjudet att byta om utanför tältet. Vi tjejer som inte var så många hade gott om plats att byta om.

När jag fått på mig våtdräkten skuttade jag iväg till maken som tog påsen med alla överdragskläder. Jag skuttade ner till starten och han hämtade kidsen.

 ÅC3

 Här är lilla jag innan jag är på väg ner till stranden.

Simmade lite i vattnet och låg mest och flöt. Ville vänja mig med det kalla vattnet. De skulle ta upp alla 15 minuter innan proffsens start så jag var nere i god tid för att bli lite varm i vattnet.

Träffade en massa trevliga triathleter som jag stog och småsnackade med. Jag kan ju säga att jag var ju inte den enda som var nervös.

Kroppen idag kändes riktigt bra. Pigg och allert. Det var länge sedan jag kände så!

Proffsens start gick. Dags för vågstart nr 2 med rosa badmössor, min grupp. Alla tjejer plus några killar startade gemensamt. Jag fegade lite och startade ganska långt bak men inte sist. Hade kunnat ligga mer mitt i fältet. Ska sluta fega så himla mycket.

Först låg vi alla mest och guppade runt och kom ingen vart. Traffikstockning i vattnet. Haha!! Såg mest roligt ut.

Inge spark eller slagsmål i vattnet som jag hört så mycket om. När jag rundat de tre första bojarna som låg ganska tätt kändes det riktigt bra. Bara stött på ett par maneter. Är ju inte speciellt van vid att simma i havet så det var lite svårt i början att simma i vågorna men hittade ett skönt flow.

Himlen sprack upp och solen strålade. De var så vackert i vattnet. Dock syntes maneterna finfint. Gaaaah!! Märkte att jag drivit ut lite så jag tog sats och trykte på lite extra för att hitta lite fötter att jaga. Nu var det inte längre några maneter - det var galet mycket maneter. Som en vägg! Sjukt läskigt. Vid några tillfällen fick jag bröstsimma, eller snarare fäktades i vatnet för att få bort dem ut min väg. Herregud! Satte också handen i några maneter. Blääää!

Simningen kändes bara lätt och jag fick till ett skönt flyt. Jagade lite fötter ibland för att få upp lite fart emellanåt. Ingen stress utan bara lugnt och fint. Tryggt helt enkelt.

Min största rädsla är ju simningen och denna tävlingen töjde ju på alla mina gränser minst sagt.

Allt eftersom simningen pågick så blev det mer vågor och ibland kändes det inte som om vi kom någon vart alls. Inte som i Drängsjön direkt.

Rundade den sista bojen på en ganska bra tid. Hade koll på vart jag skulle upp och glömde helt bort sista bojen. Så klantigt!! Fick simma tillbaka när jag skulle springa upp och runda den sista bojen. Satte ändå PB på simningen som var väldigt lugn och kontrollerad. Förutom mina fäktningsstunder med maneterna.

Kom upp ur vattnet på 62 minuter. Riktigt nöjd med tiden. Kom upp ur vattnet utan att vara trött eller yr. Hejja mig liksom.

Gick uppför alla dessa trappor till T1:an (se tidigare inlägg), tog min påse och skuttade in i tälten för att byta om.

Tog det med flit väldigt lugnt för att göra allt rätt. Lämnade påsen och hämtade cykeln. Småjoggade uppför slänten som var ganska gropig och med en helt del små stenar. Proffsen har burit sina cyklar både när de checkade in och tydligen sedan under tävlingen också. Det ska jag också göra nästa gång det är sånt här underlag...

Min fantastiska familj skrek som tokar på mig när jag kom uppför vattnet och även när jag kom med cykeln.

 ÅC4

Jag var så galet pigg och fräsch här. Så sjukt nöjd med min prestation i vattnet. Ingen panikattack i vattnet och mitt illamående var borta. Galet laddad!

Kände mig så nöjd at äntligen få skutta ut på cykeln och få njuta av denna tekniska men otroligt vackra bana.

Hann knappt en km så hade mitt framdäck fått punka.

Jaha, tänkte jag. Vilken tur att det var framhjulet, då går det fort. Snabbt slangbyte och i med luft. Gick finfint.

Kollade att allt var lugnt så att jag kunde hoppa in på banan igen. Rullae två meter. Ingen luft. Herreguuuuuuud tänkte jag nu. Är det på riktigt? Jag vet att jag gjorde allt rätt men ändå så gick det inte.

Kunde inte göra så mycket utan tänkte att jag måste ta mig till T1:an så fort som möjligt. Problemet är att det var väldigt svårt att ta sig dit gåendes. Alla ville hjälpa till när de såg att jag gick med cykeln. Fick låna en mobil och stanade där jag stog tills jag ser en make 30 minuter senare kommer springandes med vår pump!!!!!!!!

Han har alltså sprungit till bilen med kidsen, hämtat pumpen och sprungit tillbaka ner till mig. Jag kan säga att det var en bra bit. Luft i däcket och efter nästan en timme stillaståendes var jag rejält frusen. Maken säger att jag har exakt tre timmar på mig. Jag kan hinna innan cutoffen. Jag satte fart och det var ju fri väg så det var bara att trycka på. Kommer till stället där cyklingen har sin varvningspunkt. Jag möter de ledande proffsen och de är galet snabba. Blir peppad.

Ska precis åka in på varvbanan och känner återigen att luften är ur däcket.

Då blir jag ledsen på riktigt. Fast bara i några minuter. Jag är fortfarande helt lyrisk över min simning.

Börjar min långa promenad tillbaka i cykelskor. Inte så roligt. Möter många människor som vill hjälpa. Dock är det alldeles för sent. Skulle ändå inte hinna. Jag kan säga att det är inte särskilt skönt att gå i cykelskor så långt. Gick säkert i en timme innan jag kom tillbaka till stranden igen. Lånade en mobil. Ringde maken.

Lämnade mitt chip vid T1:an när jag gick förbi men tydligen registrerades det inte på en gång. Tänkte att Jörgen skulle se det på uppdateringarna och fatta att vi skulle se vid målgången. Ringde ändå för säkerhets skull.

Hämtade alla mina påsar och mötte så småningom upp familjen.

Jag var inte särskilt ledsen. Tråkigt att inte komma i mål när jag mådde så bra i kroppen och dessutom genomförde min simning så bra trots demoner och äckliga maneter.

Men. Jag mådde bra, inte skadad och cykel hade "bara" punka. Det kommer fler tävlingar. Nästa är ju faktiskt om mindre än två veckor. Då ni!!

Fick en fantastiskt mysig eftermiddag och kväll med min underbara familj. Pizza, champagne och födelsadeagsmys. Helt underbart!

Hur kom det sig då att jag fick punktering två gånger på migg framdäck. Det är ju inte helt normalt.  När maken plockade bort framdäcket efter tävlingen hemma i stugan hittade han en stenflisa formad som en hajtand inbäddad i gummit. När jag fyllde på luft i däcket och la vikt på cykeln så var det ju bara en tidsfråga innan den hade punkterat slangen. Jag gjorde allt rätt och stenen kändes inte på insidan när jag kände på insidan av däcket. Det hade med andra ord inte hjälpt med fler slangar. Så nu har jag fått uppleva det också. Så kan det gå!!

Nu ska jag ladda om och träna smart inför Ironaman Haugesund 70.3. Men innan dess har jag några dagar med mys och bus med familjen!