IMG 3228 

Jag tror och vet att det ibland är viktigt att kunna stanna upp och reflektera över livet. Vad som är viktigt. Vad som gör att vi mår bra.

Varför stressar vi som vi gör? Varför alla dessa måsten? Varför pressa oss till att alltid prestera till max?

De senaste åren har jag verkligen fått tänka till lite extra då kroppen har motarbetat mig till max. I början hade jag otroligt svårt att ta det. Varför just jag? Ville så otroligt mycket! Dessutom var det ju så roligt.

Jag har accepterat och reflekterat över var jag och min kropp står idag. Kan inte göra allt fast jag vill. Drömmer om att göra både det ena och det andra. Först blev jag så besviken när jag gång på gång fick bakslag. Det är inte alltid bra att vara envis.

Det är aldrig försent att ändra inställning och inriktning i livet. Vi måste bara våga att tro på oss själva och njuta av att vara här och nu. Det gör jag.

Livet spelar oss ett spratt ibland. Även om du mår bra kanske någon som står dig nära inte mår bra. Vi påverkas otroligt mycket. Därför är det viktigt att inte deppa ihop bara för att man inte klarar slå personbästa på sin löptävling eller att man råkar missa ett pass. Vad är egentligen viktigt?

Nej, njut av att vara här och nu.

Våga stanna upp och reflektera.

Ibland kan vägen till ditt mål bli väldigt krokig men det är ju resan dit som räknas. Eller hur?

Låt inte ditt liv fara förbi i expressfart utan bli medveten och ta befälet över din resa. Ta tillvara på de små stunderna omkring oss.

Vid några tillfällen har jag sprungit från Åkersberga till Viggbyholm, ca 15 km och mött upp maken där för en riktig mysfika. Det sätter verkligen guldkant på tillvaron.

Det gjorde jag i fredags. Stannade några gånger på vägen och tog lite bilder.

IMG 3335 480x640

IMG 3381 480x640

Det finns verkligen inget dåligt väder! Trots snöblandat regn så njöt jag av min mysiga runda under fredagseftermiddagen. Såååå härligt!!

Nästa fredag springer jag tillbaka - någon som vill hänga med någon av sträckorna? Startar vid lunch från Åkersberga. :)

 

Om jag har möjlighet så försöker jag få till ett långpass på helgen. För mig är ett långpass över 20 km eller över två timmar. Allt beror ju på underlaget i vilket tempo jag springer då jag går helt efter känsla. Prattempo. Det gillas. Jag har ju pratat mycket om att springa i långsamt tempo, prattempo, eller zon 2 som det också kallas. Svårt men så underbart. Lättare när jag har sällskap plus att tiden bara flyger iväg då.

Idag ville jag och Ann få till tre timmar i terräng, över stock och sten. Maken skjutsade ner oss så att vi kunde ta 7:26-tåget till Rydbo. Där hoppade vi på Blå Leden mot Vaxholm. Lite snö, lite gegga och en himlans massa vatten. Men oj så roligt vi hade. Tassade på och vips hade vi sprungit i två timmar. Givetvis hann vi med att ta lite bilder också.

Tempot idag blev mycket lugnare än normalt då terrängen var lite svårtsprungen. Men vad fasiken gör det. Ett riktigt upplevelsepass fick vi till idag! Grymt ju!

När vi kom fram till Bogesunds Slott mötte vi upp en massa härliga NSE:are. Så kul! De skulle springa på den delen som vi redan sprungit så vi bestämde oss för att fortsätta på leden mot Vaxholm. Det var ett mycket smart val. Så fint att springa den delen av Bogesundslandet och nära vattnet. Vi sprang ut ca 30 minuter, vände och sprang tillbaka igen. Givetvis togs det fler bilder.

Det bästa av allt att jag mår så galet mycket bättre i kroppen efter dessa pass. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Dessa långpass i lugnt och fint tempo gör mig friskare!!!

Älskar våra långpass - riktig upplevelselöpning is da shit!

IMG 3432 640x640

IMG 3419 480x640

IMG 3417 480x640

IMG 3426 480x640

Finaste träningskompisen Ann! Om tio veckor kör vi Stockholm Marathon ihop. Längtar! Ska bli grymt roligt!! En mara utan tidskrav men med många upplevelser.

Hoppas ni haft en underbar helg! Nu laddar vi för en riktig toppenvecka.

8 arbetsdagar till semester. Nu köööööööör vi!