Vissa dagar känns bara så hopplösa. Jag hade en underbar förmiddag med jobb på företag och PT-kunder. So far so good. Åkte sedan till Danderyds sjukhus för ett besök på reumatologen.

Jag har verkligen världens bästa hjälp på Gastromottagningen och även från min husläkare. De lyssnar på mig när jag vill ha hjälp ÄVEN om provresultaten visar något helt annat. På Reumatologen får jag tyvärr inte samma gensvar. Han känner på mina händer och säger att jag är ju inte svullen. Nä men jag har jävligt ont och kan inte använda mina händer i vardagen, räcker inte det?

Tydligen inte.

Förra gången hände det. Även denna.

Därför har Gastro varit helt fantastiska som har låtit mig få den medicinen som gjort att min värk har minskat drastiskt och jag har kunnat använda mina händer igen. Kunnat jobba. De senaste månaderna har jag bara blivit sämre och för 6 veckor sedan när jag fick en ny omgång medicin så kände jag inte någon större skillnad. Jag började min nedräkning till träningslägret på Playitas då jag bara fick ondare för varje dag. På Fuerteventura blev jag bättre för varje dag och innan vi åkte hem kunde jag nästa skära all min mat själv. Framför allt så var värken mycket mycket mindre.

Tillbaka till sjukhusbesöket idag. Läkaren ville att jag skulle fortsätta med den behandingen som inte funkar enligt mig utan den kanske funkade i alla fall lite. Han ville ge mig smärtlindring och skrev då ut morfin för smärtan. Allvarligt? Han tyckte att det var bra att jag åt bra och tränade. Kanske ville jag ha en sjukgymnast? Allvarligt?

Herregud! Vid det här laget kändes det som om jag pratade med en vägg.

Han ville inte byta ut denna medicinen utan hellre skriva ut morfin. Stor suck. Sen fnissade han lite och tyckte att jag skulle prova laserbehandling.

Jag vill hellre sluta med alla mediciner om jag bara fick och kunde. Men det går inte. Jag riskerar både blodproppar och skrumplever. Och ledvärk på det. Vill gärna hitta en lösning som funkar, vad det än är. Men då måste jag också ha en lyhört läkare som jag har på mina andra mottagningar. Måste jag vara helt utslagen för att få hjälp? Jag gillar att träna och äta rätt för att jag mår bättre av det. Mina andra läkare gör allt för att jag ska få minska på medicinerna men ökar när jag behöver det. Vi har en kommunikation. Här får jag en återbudstid om 18 månader...

Som jag skrivit förut så är det tufft när ingenting syns utåt utan det bara finns inom en. Det hade varit galet mycket lättare om jag hade brutit benet. Fast det vill jag ju inte...men ni fattar.

Vilken tur jag har som ska på infraröd värmebehandling hos bästa Jennie imorgon. Längtar redan. Imorgon är jag vanliga Jeanette igen. Blev bara så fruktansvärt arg och frustrerad.

Nu ska jag gå och krama vår nya söta lilla familjemedlem en stund. Han kom till oss ikväll. En söt liten Jack Russell på 12 veckor. Kärlek!

Och kärlek tiller alla för alla underbara kommentarer - det värmer!!

Skittråkigt inlägg!!! Nu säger jag tack å godnatt!