resor tri 0084 - hemsidan

Foto: Fotograf Sussi

Nu har jag under väldigt lång tid tränat i zon 2. I början tyckte jag att jag blev straffad för att jag var tvungen att hålla "prattempo" på allt jag gjorde. Det var så fruktansvärt plågsamt, tråkigt och bara hemskt jobbigt.

Trots att kroppen bara skrek att jag skulle öka tempot. Kroppen mådde ju så bra. Kom igen nu fru Stenquist!! Bit ihop för f-n!

Men nej. Andningen funkade ju inte så det gick helt enkelt inte fast min kropp ville mer. Började hyperventilera och allt som oftast fick jag kramp. Kunde få det i vattnet, på löpningen eller vad jag nu hittade på. Det sög rätt friskt kan jag säga.

Hemskt. Hemskt. Hemskt.

Bläääääääää!!

Kände mig lite ledsen men fick helt enkelt gilla läget. Jag har ju alltid haft ett löppass i veckan som jag tränat i prattempo men det är ju intervaller och tempopass som jag ÄLSKAR. Farten och känslan av att vara helt slut och gett allt är bara en sån underbar känsla.

De hittar inte vad som är fel på mina lungor så jag får helt enkelt fortsätta att träna i zon 2 ett tag till. Jag bygger ju i alla fall en grym bas. Bra att jag satsar på halvironman distansen. Hehe...fast maken tycker att jag ska satsa på ironmandistansen då det passar mitt tempo ännu bättre. Fast jag är inte ett dugg frestad. Inte nu.

Självklart kan det kännas jäkligt orättvist men jag försöker vända på det och tänka att jag får ju i alla fall träna. Mina läkare skakar bara på huvudet och tycker att jag är lite udda. Haha!! Tur att de har i alla fall en udda patient, eller hur?

Vad innebär det att träna i zon 2 och vilka fördelar har det? Fortsätt gärna att läsa så berättar jag mer!