House

Bild lånad från Google.

Kommer ni ihåg TV-serien Dr House? Ni som möjligen känner till en Dr House får gärna höra av er till mig för jag behöver honom/henne typ nu för så här långt har jag inte träffat på någon i korridorerna där jag tillbringar alldeles för mycket tid. När jag tänker efter kan jag även tänka mig en läkarkandidat med intresse utöver lårbenshalsar och halsont eller varför inte någon (vem som helst med någon som helst formell koppling till ett sjukhus) som vill forska på konstiga sjukdomar eller symptom. Ok, jag kan också ta vem som helst som gillar att läsa The Lancet eller The New England Journal of Medicine.

 

Ni börjar förstå nivån på min desperation va? Jag börjar faktiskt tröttna nu. Någonting måste göras. Vi är otroligt många som har många olika typer av sjukdomar, symptom och biverkningar. Det har ett namn som ibland nämns i förbigående på TV - multisjuk. Det är tydligen vi som kommer att kosta samhället väldigt stora pengar. Varje gång jag hör ordet multisjuk får jag bilden av en mycket gammal person som dras med allehanda åldersrelaterade sjukdomar. Det är bevisligen samma bild många av läkarna jag träffar har och det kanske förklarar varför jag inte sällan måste förklara varför jag som ser så frisk ut är kan vara multisjuk. Ibland har jag bara lust att skrika "men läs min förbannade journal människa!". Glömmer aldrig minen på läkaren som skulle skriva in mig på KS när jag skulle operera bort tumören i lungan. Min journal är låååång. Min lista över mediciner jag dagligen äter räcker till för att stabilisera aktiekursen på Pfizer. Jag lovar....

 

Har man flera sjukdomar så går man oftast på flera olika specialistmottagningar. Även om ordet multisjuk har hängt med ett tag och alla vet att det betyder att du har många olika sjukdomar så har man ännu inte, trots att vi har en bemannad rymdstation i ständig bana runt jorden, lyckats med konststycket att koordinera behandlingen för en patient. Det betyder att jag måste rätta mig efter deras telefontider, mottagningstider och deras respektive regler (dom har inte ens samma regler på samma sjukhus). Jag förstår att det kan vara lite komplicerat men när jag går på fem specialistmottagningar samtidigt så blir det lite jobbigt att själv vara koordinator. En"intressant" del av att vara sin egen patientkoordinator är när jag blir tillsagd på skarpen av en specialsitläkare för sjukdom A för att en annan läkare på samma sjukhus skrivit ut medicin för sjukdom B utan att kolla om medicinen funkar med medicinen för sjukdom A. Lägg sedan till sjukdom C, D och E så förstår ni att jag har ett heltidsjobb med att hålla mig vid liv. 

 

Så här kan det låta från det riktiga livet:

Mottagningen jag besöker säger att jag måste kontakta min läkare på medicinmottagningen för att ställa in min blodförtunnande medicin inför en kommande operation. "Det är bråttom så du måste ringa omgående!" förkunnar mottagningen barskt.

Jag: Jaha fast jag har ingen fast läkare. Jag får alltid olika läkare på medicinmottagningen.

Mottagningen svarar att jag får helt enkelt kontakta receptionen på medicinmottagningen och fort ska det gå.

Jag ringer medicinmottagningen, lämnar meddelande och efter mycket om och men får jag tag på dom. Sköterskan i telefonen säger att en läkare måste svara och efter ännu mer väntan . Observera att jag under denna dag inte kan jobba då jag måste vara anträffbar. Om jag inte svarar när dom ringer är det lika kört som om bingolotto ringer och jag ska få snurra på hjulet. Det är nog större chans att Loket ringer känns det som ibland. Notera då att ingen kan göra mitt jobb och jag kan bara vänta på att dom ska ringa. Alternativt att jag får gå ifrån min kund eller grupp som jag tränar för att svara. Fast det funkar ju inte i verkligheten. Jag blir väldigt låst.

Läkaren ringer upp mig och jag får en utskällning (igen) i telefonen över att detta inte hanterats på rätt sätt och bla bla bla. Jag sitter på andra änden av luren och försöker bara få den informationen som jag behöver. Läkaren avslutar med att de som opererar mig måste meddela hur jag ska ta min medicin efteråt.

Som om jag ska komma ihåg att säga till läkaren efter operationen men jag ska göra mitt bästa. Jag kommer ju bara att vakna utan en del av min lunga och med smärtor som tydligen ska vara bland det värsta man kan ha.

 Det är inte lätt att vara sjuk då jag som patient ska ha stenkoll på alla och vara anträffbar. Det bästa är när jag ringer på deras telefontid och får en tid som de ska ringa tillbaka. Jag knappar in mitt mobilnummer, personnummer och får till svar att jag blir uppringd kl 11.00. Notera att jag ringt kl 07.30 på morgonen. Skit också!! Kl 11.00 har jag en klass och vet att jag ej kan svara. När jag har bekräftat mitt mobilnummer och de sagt tiden så säger de att "tryck 2 om du vill ha en senare tid". Jag trycker 2. De säger återigen att jag har fått en tid kl 11.00 och jag upprepar proceduren - får samma svar. Va FAAAAAAN!!

 

Bäst är när jag ska försöka starta med en ny epilepsimedicin innan sommaren för att mina kramper har kommit tillbaka och jag ringer upp mottagningen. Jag har världens bästa neurolog men det finns inga tider. Jag får börja med en medicin då hon har träffat mig förut. Under sommaren får jag ringa för att höja dosen efter att den inte fått effekt och jag gått på en låg dos. Får bra mottagande men allt sker på telefon. Jag står på väntlista och om jag har tur får jag en återbudstid men annars blir det i november. På riktigt!! Vad händer? Nu har jag dessutom fått en läkemedelsallergi och avslutat min medicinering. Mina kramper kvarstår och ingen läkartid finns. Orkar inte ens hetsa upp mig. Blir bara sjukt trött på att inte få den hjälp som jag behöver när min kropp löper amok.

 

Jag har en positiv inställning, gör allt jag kan själv för att må bra och allt jag önskar mig är att få en egen Dr House så ni om känner en Dr House får gärna ringa. Jag bjuder på middag (framförallt om Doktorn ser ut som House). Jag kan även tänka mig att skänka min kropp till den medicinska forskningen. Kanske jag då till slut kan få någon som kan tänka sig vara min egna koordinator....

Ja vad säger man? Hjälp?