IMG 7077

Tilde-jag-kan-aldrig-vara-still, typisk vy av min dotter.

Jag tror på glädje och att testa på olika idrotter när du är barn. Ja även när du är ungdom. Får du testa på olika idrotter får du dessutom en bra grund att stå på och du har väldigt mycket glädje av det senare i livet. Vi blir ju hela tiden matade med att barn ska testa så många idrotter som möjligt, eller hur? Så hur tidigt ska vi egentligen bli "tvingade" att satsa på en idrott och när vet vi vad vi vill satsa på? När måste vi föräldrar styra in våra barn på "rätt" idrott?

Mina tjejer har haft förmånen att få prova på olika idrotter. Min yngsta har testat på både konståkning och cheerleading. Under sina år i cheerleadingen kände hon att hon ville satsa lite mer på gymnastiken. Svårt att veta vad man vill satsa på när man är 5-6 år om man inte får testa på. Hon tog mod till sig och slutade med cheerleading innan hon ens hade fått plats i gymnastiken. Hon kände att hon ville sluta i tid innan de satte koreografin i sitt cheerteam för man slutar inte mitt i en säsong i ett lag där man är beroende av att alla kan sina positioner. Otroligt moget,modigt och bra gjort. Efter det har vi letat, mailat och tjatat oss till en plats i olika gymnastikgrupper men dörren är stängd till att få börja i någon grupp där hon kan utvecklas. Just nu sitter vi och åker över halva stan för att hon ska få träna i en grupp där du kan vara på vilken nivå som helst, en "prova på grupp" skulle man kunna kalla det. Alla grupper är fulla och hon får inte ens komma och visa vad hon kan. När alla gymnaster som börjat och valt gymnastiken i tidig ålder håller på med redskapen så får dom andra stå vid sidan av, alldeles för ofta ens utan en tränare. Det gör ont i själen och är svårt att förklara. 

Riksidrottsförbundet skriver på sin sida:

"Idrott är ofta ett naturligt inslag i uppväxten. Idrottsrörelsen har ett stort ansvar för att verksamheten bedrivs på ett bra sätt. Tävling kan vara positivt men resultatet bör inte vara i fokus. Det är också viktigt att alla får vara med. Det ger idrottsrörelsen ett stort ansvar för att verksamheten bedrivs på ett bra sätt. All idrott för barn ska bedrivas utifrån ett barnrättsperspektiv. Det betyder att verksamheten ska utgå ifrån barnets eget uttalade intressen och behov, där leken, glädjen och lusten att röra sig sätts i första rummet. En verksamhet som bör innehålla allsidig träning och som uppmuntrar deltagande i flera idrotter. "

Givetvis krävs det att det finns resurser i föreningar när ett barn eller en ungdom vill satsa på en idrott. Inte sällan är det ideella krafter som driver verksamheten (jag vet för jag har varit en del av det under hela mitt vuxna liv). Varför kan vi inte få mer pengar till idrottsrörelsen så kan vi få in fler ungdomar i föreningslivet och träningen? Det skulle bli en större win-win för samhället där fokus är glädje, gemenskap och att träningen stärker kroppen. Dessutom är det också ett sätt att förbereda oss för vuxenlivet och att komma ut i arbete. Vi skulle få fler som stannar i föreningslivet och blir våra framtida ledare för nästa omgång barn som börjar. Dessutom tror jag att barn som är sysselsatta med något meningsfullt inte sysselsätter sig med "annat". Vi har en skenande våg av diabetes, fetma och ohälsa och alla vet att idrott är en viktig del för att ta just den fighten.

Varför jag skriver detta är för att jag har under en längre tid sett att fler ungdomar inte får komma in i den idrotten som de själv önskar pga att de helt enkelt har blivit för gamla. Är 13 år för gammalt? Herregud! Att ha en tjej som har testat på en massa olika sporter och som nu känner att hon vill satsa på artistisk gymnastik är för gammal för att tas emot. Say what?! 

Jag fattar att det behövs fler resurser i både ledare och lokaler. Satsa mer pengar på att aktivera våra barn och ungdomar! Det kan ju omöjligt vara försent att starta en idrott när du är 13 år. Jag har själv tränat en idrott som kräver mycket teknik och jag vet att det tar tid att blir duktig. Om du inte får visa vad du kan, hur ska du då kunna förbereda dig? Alla behöver inte blir elitidrottsmän/kvinnor för att få satsa på en idrott. 

Om barnet är villig och satsa så måste det ändå vara upp till den enskilda individen att få jobba sig upp till den nivån den önskar. Självklart får de träna/tävla/testa med yngre barn men vem är det som sätter gränsen för att göra det? Är det vi vuxna som inte vill för att det blir jobbigt? Så länge som barnet själv är insatt i att de får göra samma resa som alla andra barn för att lära sig rätt teknik och avancera ser jag inget problem i det. Alltså är det vi vuxna som har problem med att låta äldre barn få träna med yngre. Sorgligt men sant.

De finns ungdomar som satsat på en idrott sent och faktiskt blivit grymt duktiga. Om de inte får chansen, hur ska vi då veta hur duktiga de kan bli? Jag blir både ledsen och upprörd när jag som förälder är beredd att själv gå in 100 % med allt vad jag kan göra. 

Satsa mer på våra ungdomar och låt de få prova på den idrott de vill! Jag tror inte på att 13 år är gammalt. Det är vi vuxna som sätter gränserna och inte barnen/ungdomarna. Om vi inte drömmer, vågar och sätter mål - hur ska vi då ta oss vidare och hitta vårt driv i framtiden? 

Vad krävs för att det ska läggas mer pengar i idrotten? Vad krävs för att ett barn ska få satsa på en idrott när de är 13 år? Hur ska vi gå från vackra floskler på Riksidrottsförbundets hemsida till en verklighet där du inte behöver tala om för ett barn att du är för gammal? Hur ska jag kunna förklara detta för ett barn? Just nu saknar jag just dom orden och en 13 åring ser sin dröm krossas i slow motion.....