IMG 7615

Har vi inte alla någon gång känt att vi vill klara så mycket mer än vad kroppen klarar? Tror att det är ganska många som sagt att "jag har varit väldigt vältränad så det ska väl inte vara så svårt att komma i form". Hmmm...det var kanske för en sisådär 20 år sedan mellan då och nu. Hur många har inte hängt på en kompis som ska göra någon cool tävling/äventyr och inte riktigt tänkt igenom det hela.

Jag tror att vi alla har nog varit där någon gång.

Vad händer om du ändrar inställning och accepterar nuläget och utgår från det? Mest troligen får du bättre resultat om du utgår från nuläget och bygger upp din kropp stegvis. Det finns inga genvägar då det är många faktorer som påverkar oss. Jobb, familj och allt annat runt om oss som spelar in i vår vardag. Om vi pushar kroppen för hårt kommer vi mest troligen att falla pladask.

Är det så viktigt att vara så stark och snabb som när vi var i 20-års åldern? Hur mycket behöver vi lägga på vår träning, sömn och kost för att nå våra resultat? Är vi i så fall beredda på att lägga ner det jobbet?Är vår omgivning beredda på det?

Dessutom kanske du har eller har haft några skador eller sjukdomar som påverkar din kropp. Hur klarar din kropp det?

Detta jagande av tider och superprestationer! Varför? Blir vi så mycket lyckligare? Jag har tidigare skrivit om min träning i zon 2 och jag tror och veta att fler skulle må så mycket bättre av det. Sluta jaga och stressa och njut mer av din träning. Självklart ska du testa kroppen men sluta sparka på dig själv om du inte lyckas persa på en tävling. Njut istället av att du hade en grym dag. Vad är viktigt på riktigt??

Många lägger upp värsta träningsprogrammen och glömmer bort att lyssna på kroppen. Tänk långsiktigt och lägg upp en smart plan för ditt mål. Njut av din resa och lägg in sköna lugna pass. Våga släppa klockan och bara njut av passet.

Många är för fokuserade på tiden istället för upplevelsen. Stanna upp och njut! 

Har du mycket stress, skador eller annat som påverkar dig så ta den tid du behöver och hitta en annan träning, alternativt lite lugnare/lättare träning. Samma gäller om du har kört hårt med din träning - våga ta det lite lugnare. Våga stanna upp och reflektera. Är detta verkligen denna väg jag vill gå för att nå mitt mål? 

Jag hade så svårt att acceptera att jag inte kunde trycka på och köra mina älskade intervaller. Det kändes som ett straff att träna i zon 2, prattempo. Nu har jag lärt mig njuta och lyssna på kroppen. Pushar mig lite extra när jag har en bra dag. 

Självklart sätter jag upp mål. Realistiska mål. Och jag är verkligen inte rädd för att vägen är lite krokig dit, är flexibel och har j-ligt roligt! 

Så ställ dig själv frågan - lirar min kropp och knopp lika? Har jag accepterat nuläget? Har jag lagt upp en smart plan för att nå mitt mål? Är detta viktigt på riktigt? Gör jag detta för mig själv eller gör jag det egentligen för andra?

Jag kommer nog komma tillbaka många gånger i denna frågan. Våga vägra hetsen och stanna upp och njut av träning & vänner!

Nu ska jag ut och paddla SUP med min fina dotter. Over & out!