IMG 1618

Det var med skräckblandad förtjusning som det var dags för mitt VO2 maxtest på sjukhuset. Personalen tog det säkra före det osäkra och tog in en extra sjuksköterska och satte en nål i armen i fall jag skulle krampa för mycket.

Har nog aldrig haft så mycket sladdar på kroppen som vid detta cykeltest. Jag visste att jag skulle framkalla ett krampanfall men kände mig lite orolig då jag vet hur ont jag får efteråt. Men nu var det verkligen bara att ge allt och avsluta när jag fortfarande kunde kontrollera det.

Ett sånt här test går ganska snabbt och jag höll ut i 7 minuter. Jag hade bestämt mig redan innan att njuta av mitt test då jag inte kan köra intervaller just nu. Hahaha!! De gäller ju att se det från den ljusa sidan eller hur?!

När andningen blev intensivare fick jag en hemsk panikkänsla. Så obehagligt och försökte kontrollera det samtidigt som det blev tuffare. Mitt huvud sa: Kör bara kör!! Andningen tyckte något helt annat...

När jag kände att jag inte kunde hålla tempot på rundtrampet och kramperna blev värre fick jag hjälp av cykeln och lyckades lugna ner mig. Personalen var grymt proffsiga och de hann få ut den informationen som de behövde.

Jag hade ont i kroppen hela veckan men det var det så värt för att göra denna undersökningen.

Läkaren ringde mig senare på eftermiddagen för att delge mig resltatet så att jag skulle kunna jobba mer på min tröskel. Han tyckte absolut att jag skulle våga lite mer. Så när alla tester är klara ska jag våga utmana mig lite mer med pulsen. Riktigt längtar.

Tufft test men så viktigt. Nu väntar jag bara på att göra mitt sista test nästa vecka, en skiktröntgen över hela bröstkorgen, så ska jag snart få veta lite mer.

I torsdags hade jag förmånen att få föreläsa för ca 30 kvinnliga gastroläkare och gastrokirurger om hur det är att leva, träna och tävla med auto-immuna sjukdomar. Det var fantastiskt roligt att få berätta min historia om vad som driver mig att göra det jag gör trots tuffa sjukdomar. 

IMG 1641

Självklart behöver läkarna inte få patienter att göra precis det jag gjort men att hitta sin egna mentala målbild kan få deras patienter att orka så mycket mer. Att vakna upp på morgonen och själv bestämma om det ska bli en bra eller dålig dag.

Något som jag själv känner att jag saknar är att det behövs någon samordnare för oss med många olika sjukdomar som kan vara navet och skicka oss direkt till rätt läkare alternativt undersökning vid behov. Jag hoppas att det kommer i framtiden. Det skulle underlätta så mycket då vi själva kämpar med att hålla oss flytande och orkar inte alltid hålla koll på allt. Om man dessutom skulle kunna koppla en person som inte var läkare, vi kan kalla det för en coach, som hade kontakt med läkarna och patienten så skulle det åtminstone ha hjälpt mig. Ibland behöver man inte alltid höra vad proffsen dvs läkarna säger utan kanske bara få prata med någon som själv lever med det man drabbats av och kanske inspireras nog för att orka ta sig igenom vardagen.

Fick fantastisk fin feedback från alla läkare och det var så roligt att få prata under denna timme. Att ha en samling proffsiga yrkeskvinnor och ett läkemedelsföretag som alla är dedikerade till att mildra symptomen och lösa en del av gåtan kändes väldigt väldigt hoppfullt.....