Det känns som om jag gått en riktigt tuff match i squash. Stått i ett trångt utrymme, nästan klastrofobisk känsla med endast en liten dörr som min lilla utväg. Mina känslor har studsat allt ifrån att jag fått till värsta fullträffen på bollen till att den har träffat mig och det har gjort skitont. Precis så. När allt är klart kommer jag äntligen ut genom den pyttelilla dörren och känner mig som en utvriden trasa. Helt slut. 

Sedan jag skrev sist har det hänt massor. Jag började äta mina "gamla" mediciner (mina värden gick åt fel håll) och fick självklart värsta förkylningen ovanpå det. De flesta blir krassliga i ett par dagar medan jag var superdålig i tre veckor. Några av mina mediciner trycker ner immunförsvaret så det är nog inte så konstigt.  Lite "mancold" över det hela. Haha!!

Har hunnit med underbara långweekends i Berlin med finaste maken och vänner plus en supermysig semester med yngsta dottern i Dubai. Under den vecka som vi var på resande fot blev båda mina svärföräldrar svårt sjuka och gick tragiskt bort väldigt snabbt. Vi vet ju att vi alla ska dö någon gång men ibland känns det verkligen inte rättvist någonstans. 

Mitt i allt det här går ju livet vidare. Det är så det ska vara även om det är tufft. Att kunna glädjas och njuta med alla underbara människor jag har runt omkring mig.

Jag verkligen älskar mitt jobb! De senaste veckorna har jag haft sådana roliga uppdrag. Ni vet den där fullträffen i squashmatchen?! Jag har fått förmånen att träna och utbilda fantastiska friidrottstränare i Åkerberga Sportklubb, haft avslutningsvecka med mina grymma löpare, 2-timmars mysyoga med fika och reflektion, fystränat både konståkare och cheerleaders, tränat PT-kunder hemma, ute och på företag och mitt i allt en himlans massa roliga företagspass. Ja jag är jävligt lycklig fast jag är mitt uppe i en galet tuff match. Både skratt och gråt liksom.

Det enda som saknas mig nu är min träning för allt det andra accepterar jag. Det funkar inte att träna då jag får puls av att t o m filma ett corepass. Så jag vilar. Det positiva är att jag ÄNTLIGEN fått tid för magnetröntgen av mitt hjärta. Det känns så otroligt skönt att äntligen få veta vad som är fel och om det går att åtgärda. Så håll tummarna för mig! Snart springer jag mina långpass i skogen igen. 

IMG 0005 

Mina underbara följeslagare - mina älskade pälsklingar!