...en björntjänst gör ju ingen glad. Var nöjd med livet som vi lever här! Bland träd och bär."

Precis så!

Vi MÅSTE lära oss att njuta mer av nuet och sluta stressa. Det gör dig bara sjuk och stressad. Vad får vi ut av livet då?

Och jag själv då? Jo jag ska SLUTA att be om ursäkt för att jag är så långsam hela tiden. Jag ber oftast om ursäkt, redan innan, och ska förklara varför jag inte är snabbare än vad jag är. Inte längre. Det är slut med det nu. Tänker inte heller lyssna på de som kläcker ur sig kommentarer om det heller. (De kan ju för övrigt testa att leva i min kropp i en vecka och uttala sig efter det...)

Jag är en väldigt positiv person som alltid peppar alla andra men ursäktar mig själv. No more! Självklart skulle jag också vilja pressa mig själv lite mer på ett intervallpass någon gång men jag är så galet tacksam att jag kan träna som jag gör fast min kropp bråkar med mig och har en stor låda med mediciner som ska intas varje dag. Har så många vänner som kämpar med att orka med varje dag och jag har ändå turen att få göra det jag älskar mest av allt - ATT TRÄNA!! Att känna denna glädje att få röra kroppen varje dag. Vilket privilegium!

Jag har världens bästa familj, vänner och klubbkompisar som alltid finns där. Vi ger och tar från varandra med allt från träning, familj och livet. Älskar't!

VI MÅSTE NJUTA AV ATT VARA HÄR OCH NU!

Cyklade tillsammmans med några kompisar från min klubb Norra Stockholm Endurance och landade på vårat favoritfik Drömkåken. Ett mycket populärt ställe där många åker till som en utflykt. Vi tar cykeln dit och de har då som policy att cyklister får gratis kaffe. Det gillas! I kön står en dam framför mig (ja vi skrattar och pratar om vartannat och hon blir lite nyfiken på oss) och jag börjar prata med henne.

Damen undrar vad vi är för ett trevligt gäng och jag berättar att vi har cyklat en omväg hit för att få in så många mil som möjligt innan fikat då vi ska göra en Ironman om bara några veckor. Hon titta beundrat på oss när jag berättar hur långt varje del i en ironman faktiskt är. Jag ler stort hela tiden när jag berättar för jag är så galet stolt över mig, min träning och mina fantastiska kompisar. Damen tar tag i mitt ansikte efter att jag berättat att jag har lite problem med kroppen och att denna träning gör underverk och utbrister: Men du är ju så otroligt glad! Ja säger jag för det är jag. Detta är bara så underbart!! 

Under fikat ser jag hur hon kikar på oss och när hon går säger jag hej då och att det var trevligt att träffas. Hon utbrister: Ja det var det verkligen! med ett stort leende. Det om något gav mig energi tillbaka hem i motvinden.

Det är ju precis så här det ska vara! Träning + glädje = sant!

Måste vi alltid prestera och göra personbästa? Är det inte bättre att lyssna på kroppen och göra det som vi mår bra av? 

Precis som med stress mår vi bra av lite stress men inte för mycket och det gäller ju även träningen. Träna mycket lågintensivt och gärna långa pass som du kan toppa med lite tempo och/eller intervaller. Men vi kan inte pressa kroppen för hårt hela tiden.

In med mer glädje i träningen och det ger dig så mycket mer tillbaka.

I vår klubb, Norra Stockholm Endurance, får man vara precis hur snabb eller långsam man vill och utan att känna att någon egentligen bryr sig. Det är så befriande! Man räcker till och duger precis som man är och jag tror att det är därför vi har så många medlemmar nu. Vi har dom som aspirerar på Kona, Hawaii (och dom som kom dit). Vi har dom som tävlar VM i swimrun. Vi har dom som tycker att marathondistansen är uppvärmning och vi har dom som vill kunna tävla utan att känna minsta krav på att prestera utan att bara ha så jädra kul man kan. För vad vore träning och tävling utan att känna att man har kul? Varför ska man träna och tävla om det bara innebär ångest? "Kravet" att prestera finns nog hos många av oss och om jag ska vara ärlig mot mig själv så har jag nog haft det i mig jag också och därav mina ständiga ursäkter och förklaringar. No more!! 

Jag är så glad att jag kan göra det jag gör och jag ska f*n bevisa att det går med en bråkig kropp. Lyssna på kroppen och göra det i min takt utan att be om ursäkt! Jag ska njuta av Ironman Kalmar rakt igen, vara stolt och skita i sluttiden. 

#fuckautoimmunasjukdomar

 Jeanette 6

Foto: Sussi Lorinder / Fotograf Sussi

Kram från en positiv liten skit som älskar att träna långa pass i mitt tempo! Ni som har problem med det kan springa/cykla/simma ifrån mig ;-)