Jag är helt överväldigad av all support och hejarop från er alla. Så mycket kärlek och pepp! Tusen tusen tack!

Ni vet redan att jag har tagit mig i mål på en av fyra höjdpunkter i år: Mount Kilimanjaro, Stockholm Marathon och nu Ironman 70.3 Jönköping. Om 40 dagar väntar Ironman Kalmar som kommer bli min största utmaning någonsin. Bring it on!!

En utförligare racereport kommer under veckan när jag fått ner alla känslor och tankar. Så ni får hålla ut med min korta resumé så länge.

Som ni redan vet tillhör jag inte de snabbaste på tävlingarna men jag får ofta hejarrop över att jag ser glad, pigg och snygg ut! "Vilket leende" är något som jag ofta hör. Race with a smile är något som både jag och min fantastiska vän Ann alltid kör efter. Vi älskar resan mot tävlingarna med alla våra underbara träningspass i alla möjliga väder och miljöer. Vi har så galet roligt och likaså denna helgen. Skratten tog liksom aldrig slut. Vi tävlar helt enkelt för att det är så himla kul och låter inte tider eller personliga rekord styra. Jag tror att många därute aldrig kommer till start i rädsla för att inte duga eller räcka till. I vår klubb och även lite i den här sporten så är det inte riktigt så och tänk om fler vågade.

Mitt enda mål just nu är att kroppen ska må bra och inte ta ut mig, undvika kramper och ha galet roligt!

Här kommer bara en kort sammanfattning av min härliga dag i Jönköping.

Jag tog mod till mig och startade i 45-gruppen och det höll nästan trots att jag simmade ifatt MÅNGA bröstsimmare och fick zick-zacka mig fram. Höll lugnet och var inte det minsta snurrig när jag sprang de 500 m genom gågatan i stan fram till växlingsområdet. Jag hade bestämt mig redan från början att inte stressa när jag skulle byta om till cykeln. Hade lite ont i händerna så det var galet svårt att få både av och på allting.

Tog cykeln och kände en enorm lycka att jag kommit så här långt utan att känna någon stress. Det var bara så härligt med alla klubbisar, vänner och publik som peppade ÖVERALLT. 

Vi hade under lördagen redan provkört banan med bilen så jag visste hur banan såg ut. Jag hade inte cyklat 9 mil i en följd utan fika så jag tänkte att jag får väl kliva av och röra på mig om det blir jobbigt. Allt gick galet bra. Tog allt i min takt och träffade på massor av härliga medtävlande och publik som satt ute och hejade fram oss. Vid sju mil stannade jag för att bara stiga av, fylla på med extra energi och känna på däcken att allt var bra innan utförsåkningen blev lite brantare. Jag fick frågan om jag skulle stanna och posta ett brev då jag stog precis vid en postlåda. Hahaha!! Underbart!!

Sedan var det bara att njuta fram mot mål. 

Cykelbanan var en ren reklamfilm för ett vackert Sverige. Så fint!

Återigen tog jag det lugnt och byte om till löpskorna. Nu var det bara en halvmara kvar. Hela löpbanan gick nära målet så det var väldigt mycket folk utefter banan hela tiden. Det droppade av många på sista varvet men fanns ändå några kvar som hejade på oss lite långsammare fram mot mål. Kroppen mådde bra hela löpningen och jag hade en tjej framför mig som sprang så bra. Tack Katrin!! Jag springer ju oftast mycket långsammare för att inte trigga igång något i kroppen men hängde på i nästan 10 km i hennes tempo då hon vek av mot mål och jag hade ett varv kvar. Löpbanan var perfekt då du träffade på kompisar och andra medtävlande hela vägen så det var mycket hejande hela vägen in i mål. Gillar att vi peppar varandra och drar med oss varandra så att vi orkar lite till. Älskar denna gemenskap!!

Ann, som sprungit in före mig, hade sprungit ut direkt för att heja in mig i mål. Vilken fantastisk kompis jag har! Jag passade på att ta några danssteg när jag sprang in i målrakan. Vilken känsla när jag sprang in med armarna upp i skyn och jag hade mycket svårt att hålla tillbaka tårarna när jag kramade om Ann. Vilken vinst att göra detta i mitt tempo utan att kroppen slog bakut. Det var bara ren glädje hela dagen och kunde inte riktigt hålla tillbaka när tårarna rullade nerför kinden.

IMG 0510

Jag känner mig så tacksam att kroppen är med mig!

IMG 0546

Så glad! Finisher Ironman 70.3 Jönköping! Längtar redan till nästa år, då är jag tillbaka igen. Tack Susanne Dalsätt med crew och voluntärer för ett galet bra arrangemang!

Och tusen tusen tack igen för alla pepp, grattis och att ni fanns där. Det värmer massor.

Ny ska jag mysa.